Varför vi bad en designer med trettio års erfarenhet om hjälp att forma något de flesta hoppas att de aldrig ska behöva använda
När vi började bygga Kapsel var det inte innehållet i väskan som var den svåra frågan. MCF:s broschyr hade redan svarat på den. Sju dygn med vatten, mat, ljus och värme. En radio. Något att laga mat på. Något som håller dig informerad.
Den svårare frågan var hur själva väskan skulle se ut. Ett föremål som en svensk familj har hemma i tio år, hoppas aldrig behöva öppna, och som måste fungera felfritt den värsta dagen i deras liv.
Komponenterna är ena halvan av svaret. Vi har lagt mycket tid på dem. Varje sak i systemet är vald i samråd med rådgivare från Försvarsmakten och en person med år av komponentinköp på IKEA Trading. Men komponenter är inte ett system. Att förvandla trettio delar till något som lever i ett hem, skalar från en till sex personer och fungerar när det gäller, det är ett designproblem.
Så en av de första vi ringde var Ulf Quensel.
Ulf har trettio år bakom sig som designer inom medicinteknik, livsmedelsförpackningar och hemprodukter för en bred marknad. Vi ställde tre frågor till honom om hur han tänkte kring Kapsel.
Om vem man designar för
Ulfs karriär går genom Tetra Pak, Gambro, Baxter, IKEA och designbyrån Frog. Medicinteknik, livsmedelsförpackningar, hemprodukter, byrå. Jag frågade vad som följer med honom genom allt.
"Det som följer med är hur man tänker kring köpgruppen. Man designar för flertalet, inte för ytterkanterna. Det ska tilltala en bred grupp. Och europapallens mått är heliga."
Det är disciplinen som la grunden för Kapsel. De flesta beredskapsprodukter är designade för ytterkanterna. Ulf designade Kapsel för mitten.
Om uppdraget
Jag frågade hur han tänkte kring designproblemet när han först satte sig med det.
"Briefen var tydlig, så mycket av mitt tänk handlade om hur systemet faktiskt skulle förflyttas. Hur mycket det skulle bära. Hur många deltagare. I vilka åldrar. Att systemet klarade varierade förhållanden.
Det skulle också bestå av så få delar som möjligt. Ha flexibilitet för olika packmöjligheter. Och samtidigt vara anpassat för produktion."
Sex krav i ett enda stycke, som drar åt olika håll. Det är därför Kapsel är en väska och tre kapslar, inte femton separata saker i en låda.
Om detaljen ingen lägger märke till
Den sista frågan var den jag var mest nyfiken på. Fanns det någon detalj i Kapsel som han hade kämpat för, men som ingen någonsin skulle lägga märke till?
"De mjuka hörnen på väskorna.
En liten detalj, men viktig. Det avdramatiserar användningen. Jag ville få en mjukare, mer mänsklig form, något som skilde sig från den militära strikta. Väskan måste också fungera visuellt placerad i hemmet. Formen utstrålar ett lugn i förhållande till när och vad den ska användas till."
Det här är meningen som borde sitta uppsatt på väggen hos varje beredskapsföretag i Europa. Föremålet ska signalera lugn. Det ska vara det i rummet som sänker pulsen, inte höjer den.
Vad Ulf lärde oss
Tre frågor, tre svar, en tes: ett beredskapssystem är inte en lista med saker i en låda. Det är ett föremål som måste leva i ett hem, fungera för en bred grupp människor, och bära sex motstridiga designkrav samtidigt.
Branschen har behandlat hemberedskap som ett produktionsproblem. Ulf behandlade det som ett designproblem. Den skillnaden är det mesta av varför Kapsel finns.
Kapsel är det svenska beredskapssystemet för hemmet, formgivet av Ulf Quensel och byggt utifrån MCF:s rekommendation om sju dygns självförsörjning.